Passport Blue Bertil Vallien

Pris:
40 000 kr
Inkl. 25% Moms
Art.nr:
P1723008
Delbetala från 1 846 kr/mån Mer info
Typ:
Kosta Boda Limited Edition, Art Glass
Antal:
Kommentar till butiken:
Endast i fysisk butik


Bertil Vallien

Bertil Valliens sandgjutna båtar av glas lockar upp toner ur det undermedvetna. Vill man hålla fast och analysera dem blir de hala och slinker undan. Som drömmar. De slanka tysta båtarna har glidit över världens hav med sina budskap och väckt förundran i snart trettio år. Lastade med infrusna symboler och hemligheter talar de till oss om det existentiella.
Varje dag börjar med ett dopp i ån. På vintern hugger han en vak i isen och kylans bett får endorfinerna att rusa i kroppen.
– Det är som starta om på nytt varje morgon! säger Bertil Vallien.
De existentiella funderingarna väcktes tidigt. Han är näst äldst av sju barn och i hemmet i Sollentuna rådde Herrens tukt och förmaning. Fadern var mycket strängt frireligiös. Man måste leva enligt Bibeln. Till punkt och pricka.
– Jag är säker på att han ville sina barns bästa, men jag kände ständig skuld. Och en skräck för vad som kunde hända med pojkar som gjorde saker som jag gjorde.
Sin konstnärliga talang hade han tidigt glädje av.
Han älskade hästar och att rida. Det var nästa bara tjejer i stallet.
– Jag var en jäkel på att rita hästar, säger han och det imponerade på tjejerna. Han ritade hästar på löpande band.

"Jag gör båtar som sjunker. Sjunker genom minnen och drömmar. Jag gör båtar som inte behöver latituder, de navigerar som förglasade kärl mot fantasins horisonter. En behållare för Moses och en för vikingahövdingen. Resenären måste lita på den tunna hud som är det enda som skiljer henne från det okända. Båten har alltid fascinerat mej, för den vackra formen och för vad den betyder: utkomst, äventyr, resa, födelse och död. En symbol som tillhör vårt kollektiva medvetande. Vi har alla ett respektfullt förhållande till båten. Fiskaren i skärgården hugger inte upp sin trötta båt till kaffeved; När hon inte längre orkar får hon vila i frid och sakta ge näring till nya båtar. Jag förstår att den mest råbarkade sjöman med respekt och vördnad kallar sin livförsäkring och farkost för Hon. En livgivande moder att lita till när samhället är skilt från fasta marken." – Bertil Vallien

Mer info: Kontakta onskawebb@gmail.com


Formgivare: Bertil Vallien